Syftet bakom denna studie är att undersöka hur förskolläraren arbetar med högläsning för att främja barns språkutveckling. Högläsningen är en aktivitet som ger barn möjligheten att utveckla sina egna tankar och även ta del av andras. Högläsningen är en viktig del i förskollärarens uppdrag med att främja barns språkutveckling och därför är det viktigt att denna aktivitet genomförs på rätt sätt. För att göra högläsningen meningsfull och begriplig krävs det att förskolläraren ger denna aktivitet utrymme, tid och gör barnen delaktiga på ett sådant sätt att de får ta del av glädjen och engagemanget i högläsningen. Metoden vi använt oss av i studien är en kvalitativ metod där intervjuer används som redskap. Vi valde intervjuer som redskap eftersom vi ville få fram förskollärarens egna tankar och upplevelser om hur de arbetar med högläsning på ett språkutvecklande sätt. Sammanlagt deltog två förskolor i studien varav sex förskollärare medverkande. Resultat I studiens resultat framkommer de sex medverkande förskollärarnas svar kring deras upplevelser och tankar kring högläsning som språkutvecklande aktivitet. Resultatet är uppbyggt i sex huvudkategorier där presenteras förskollärares upplevelser och tankar kring hur de arbetar för att högläsningen ska bli språkutvecklande. I resultatet framkommer det hur förskollärare dagligen arbetar med högläsning främst före och efter lunch, men att samtalsklimatet varierade beroende på när högläsningen skedde. De framgick att de hade som syfte att högläsningen skulle vara en språkfrämjande aktivitet, men att det inte alltid fanns tid och utrymme för att diskutera och samtala kring det lästa med barnen. Under studiens gång fick vi ta del av tips om vilka arbetsmetoder förskollärare bör använda sig av för att utveckla barns ordförråd. De medverkande förskollärarna talade om vikten att göra högläsningen meningsfylld och koppla den till barnens egna erfarenheter för att öka möjligheterna till samtal. Det framkom även hur majoriteten av förskollärarna ansåg att samspelet mellan den vuxne och barnet var en avgörande faktor för att det skulle ske en språkutveckling.