Kollegialt lärande analyseras och problematiseras ur ett praktikteoretiskt perspektiv. Boken introducerar teorin om praktikarkitekturer och dess analytiska begrepp med utgångspunkt i empiriska studier där kollegialt lärande tar sig olika uttryck. Teorin om praktikarkitekturer kombineras med resonemang hämtade från Hanna Arendt och Michel Foucault, för att förklara hur lärare, elever och deras föräldrar får reellt inflytande på undervisningen, samtidigt som stigmatiserande föreställningar om såväl elevgrupper som kollegor också riskerar att befästas.