Det sista årtiondets internationella mätningar av elevers läsförmåga i PIRLS och PISA vittnar om ett sjunkande resultat för svenska skolelever i motsats till bl.a. norska. De senaste mätningarna i PIRLS 2006 och 2011visar att det i synnerhet är andelen starka och mycket starka läsare som har minskat (Skolverket 2007:305, Skolverket 2012: 381). En motsvarande nedgång avtecknar sig även bland svenska 15-åringar. Den senaste mätningen i PISA 2009 visar att den genomsnittliga läsförmågan bland svenska 15-åringar sjunkit från en tidigare hög nivå sett i ett internationellt perspektiv till en genomsnittlig samtidigt som andelen mycket svaga läsare ökat. Så mycket som en femtedel av svenska skolelever beräknas inte ha uppnått en grundläggande läsförmåga när de lämnar grundskolan (Skolverket 2010:352). Detta reser höga krav på skolan att se över sin undervisning i läsförståelse – inte minst i ljuset av läsforskningen. Såväl den nationella som den internationella läsforskningen har bl.a. intresserat sig för de metakognitiva aktiviteternas betydelse för litteracitetsutvecklingen och urskilt ett tydligt samband mellan förmågan att tillämpa metakognitiva strategier i samband med läsning och en utvecklad läsförmåga (se exempelvis Griffith & Ruan 2005, Persson 1994).