Ett växande samhällsproblem både nationellt och globalt är den ökande psykiska ohälsan bland unga. Stress relaterat till skolarbete har blivit vanligare bland svenska ungdomar. Det är viktigt med tidiga insatser för unga som har tecken på psykisk ohälsa. Här har skolsköterskan en viktig roll som träffar alla elever på skolan. Skolsköterskans arbete har förändrats över tid från att vara sjukdomsinriktat arbete till att bli mer hälsofrämjande och förebyggande och inriktat på den psykiska hälsan. Metoden är en litteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats som undersöker hur skolsköterskan upplever mötet med eleverna, om samarbetet med andra runt omkring fungerar, vilka resurser som behövs. Syftet är att beskriva skolsköterskors upplevelser av faktorer som underlättar eller försvårar det hälsofrämjande och förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa hos elever.

I resultatet kunde fyra kategorier urskiljas. Det var 1) skolsköterskans rollförändring 2) samarbete med kollegor och föräldrar 3) skapa förtroende med eleverna 4) otillräckliga resurser. Det framkom bland annat att för att effektivt kunna arbeta förebyggande och hälsofrämjande krävs samarbete med andra, lärare, föräldrar, kurator och specialistvården. Ytterligare en förutsättning var att skapa förtroende med eleverna. Detta kunde göras på olika sätt men ett viktigt verktyg var hälsosamtalet. I diskussionen diskuteras utbildningen för skolsköterskor som enligt författarna bör ändras till att innehålla mer kurser inom psykisk ohälsa. Författarna tar också upp dokumentationen som ibland blir bristande då det behövs ett tydligare språk då vi skriver om psykisk ohälsa. Det behövs bättre dokumentation för att kunna arbeta med personcentrerad vård. Även hållbarhet tas upp i diskussionen.