I läroplanen för förskolan (Lpfö 18, s. 5) lyfts det fram att alla barn har ett lika värde och att ingen ska behöva utsättas för kränkningar eller diskriminering. I förskolans uppdrag ingår det att förskoleverksamheten ska ha en plan mot kränkande behandling och en plan mot diskriminering och trakasserier. Både planen mot kränkande behandling och planen mot diskriminering kan vara nedskrivna i en likabehandlingsplan (Svaleryd & Hjertson 2018, s. 23). Eftersom likabehandlingsplanen ska vara ett aktivt dokument i förskolans verksamhet som ska leda till ett främjande arbete för att motverka kränkande behandling, trakasserier och diskriminering, så är det intressant att undersöka förskollärares upplevelser av tillämpningen av likabehandlingsplanen. Vårt syfte är att undersöka förskollärares beskrivningar och upplevelser av hur likabehandlingsplanen tillämpas i praktiken i förskolan samt hur förskollärare anser att likabehandlingsplanens innehåll påverkar deras ledarskap i förskolans verksamhet. Den metod som används i det här arbetet är kvalitativ semistrukturerad intervju med förskollärare som urvalsgrupper i syfte att besvara vår frågeställning.

Resultatet visar att det är ett stöd för förskollärarna i studien att ha en likabehandlingsplan. Vidare visar resultatet att förskollärare i vår studie har olika uppfattningar om hur aktivt dokumentet används i verksamheten. Flera respondenter upplever att likabehandlingsplanen behöver arbetas med över längre tid och att planen bör tas fram oftare. Samtliga förskollärare lyfter fram att de har tillgång till dokumentet och att det som står i likabehandlingsplanen diskuteras periodvis och i olika sammanhang. Förskollärarna upplever att de har värdegrunden från läroplanen i förskolan mer i åtanke än likabehandlingsplanen i det vardagliga arbetet, men de upplever ändå att värdegrunden och likabehandlingsplanen går hand i hand.