Landets sjuksköterskestudenter genomgår i slutet av sin utbildning ett slutprov, där både teoretiska och praktiska moment ingår. Tillvägagångsättet för bedömningen av studenten sker med varierande metoder och utifrån olika bedömningsinstrument beroende på vilket lärosäte studenten studerar vid. Bedömningsinstrumentens gemensamma syfte är att de ska utgöra en garanti för att studenten når den kunskapsnivå som krävs för en svensk sjuksköterskelegitimation. Studenten vid Högskolan i Borås ska inför sin examen genomgå kliniska slutexaminationer och lärosätet har valt att tillsammans med vårdverksamheten utveckla en Boråsmodell: Klinisk slutexamination av sjuksköterskans vårdande utifrån omvårdnadsprocessen, här förkortat (KSE).

Syftet med studien är att beskriva handledares erfarenheter av att handleda och bedöma studenter utifrån bedömningsinstrumentet KSE. Detta har gjorts med hjälp av sju intervjuer som analyserats utifrån en tematisk metod. Resultatet pekar på att handledarna upplever en tydlig struktur, vilket förenklar handledningsprocessen och minskar stressnivån. Erfarenheterna visar på att bedömningsinstrumentets enkelhet tillsammans med och den handledningsmodell som tillämpas, medverkar till en personlig process hos både handledare och student genom att reflektionen ges stort utrymme. Resultatet ger ett genomgående positivt intryck. Det framkommer dock vissa otillfredsställande detaljer i bedömningsinstrumentet och moment som upplevs påfrestande. Upplevelser som tycks påverka negativt som erfarenheter av samvetsstress. Diskussionen tar fasta på de erfarenheter och tankar som förmedlats om bedömningsinstrumentet i relation till yttre faktorer, där förslag på kliniska implikationer avslutar studien.