Självskadebeteende innebär att skada sig själv på något sätt. Avsikten är inte att ta livet av sig utan att dämpa sin ångest och inre smärta. Majoriteten av personer med självskadebeteende är flickor i tonåren. Socialstyrelsen (2004) rapporterar att cirka en procent av alla flickor mellan 13-18 år någon gång skadat sig själva på något sätt. Syftet med studien är att få en uppfattning av hur självskadande tonårsflickor upplever bemötandet i vården. Studien är en kvalitativ innehållsanalys som gjorts med hjälp av tre självbiografier där flickorna berättar om sina upplevelser av bemötandet i vården. Resultatet presenteras i kategorierna: Känslan av hopplöshet vid bemötande, där vi belyser flickornas upplevelser av förtvivlan när löften inte hålls och när de inte blir tagna på allvar av vårdpersonal. Upplevelsen av utsatthet vid bemötandet, belyser flickornas upplevelser av personalens maktövertag och känslan av att bli behandlad som ett objekt. Möjlighet till stöd vid bemötandet, belyser betydelsen av vårdpersonal som lyssnar och vilket stöd det är för flickorna. I resultatdiskussionen diskuterar vi flickornas upplevelse av bemötande. Genom att komma fram till begreppen vårdlidande och trygghet, som vi anser speglar de bemötande flickorna upplevt i vården kan vi se hur dessa två områden tydligt har framträtt ur biografierna.