Hjärtinfarkt är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Den medicinska och kirurgiska behandlingen av hjärtinfarkt har förbättrats under åren och fler överlever en hjärtinfarkt idag. En prevention för att inte drabbas av en hjärtinfarkt är bland annat fysisk aktivitet. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av patienter som drabbats av hjärtinfarkt, främst genom samtal kan sjuksköterskan motivera patienter till fysisk aktivitet. För att på bästa sätt kunna motivera patienter behöver sjuksköterskan veta hur patienter upplever fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt.

Examensarbetet är en litteraturstudie som utgår ifrån Axelssons modell (2012, ss. 203–220). Det syftar till att belysa patienters upplevelse av fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. Tio stycken artiklar granskades, åtta kvalitativa och två kvantitativa. Huvudteman som kom fram efter analysen av artiklarna är: negativa upplevelser av fysisk aktivitet och positiva upplevelser av fysisk aktivitet. En negativ upplevelse av fysisk aktivitet var rädsla att få en ny hjärtinfarkt om påfrestningen blev för stor för hjärtat under fysisk aktivitet. Patienterna upplever även att trötthet hindrar dem från att utöva fysisk aktivitet vilket upplevs som frustrerande. Många patienter upplever också hjärtinfarkten som en väckarklocka att ta tag i sin livsstil, det blir en motivation för dem. Sjukvården kan hjälpa patienter på olika sätt, antingen genom att erbjuda gruppträning eller genom samtal med patienterna. De patienter som upplever fysisk aktivitet som positivt och utövar det regelbundet har också en större känsla av sammanhang och en bättre livskvalité. I diskussionen diskuteras vad sjuksköterskan har för roll, att träna i grupp kontra inte träna i grupp och hur fysisk aktivitet kan hjälpa sjukvården till en mer hållbar utveckling.