Bakgrund: Omhändertagandet av en patient med misstänkt ryggmärgsskada är komplext och ställer höga krav på kompentensen hos ambulanspersonalen. Ambulanspersonalens riktlinjer vid misstanke om en instabil ryggmärgsskada är idag att immobilisera den drabbade i ett neutralt ryggläge. Immobiliseringens betydelse har på senare tid ifrågasatts och istället har forskningen givit indikationer på att det i vissa fall i kan göra mer skada än nytta. 

Syfte: Syftet med studien är att undersöka omhändertagandet av patienter med misstänkta ryggmärgsskador utifrån ambulanspersonalens perspektiv.

Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i de två databaserna CINAHL och Pubmed. Funna artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Åtta artiklar, varav sex kvantitativa och två kvalitativa svarade på studiens syfte och inkluderades efter en evidensvärdering.

Resultat: Två huvudteman med tillhörande subteman framkom efter artikelgranskningen. Ambulanspersonalen arbetar efter rutiner som i vissa fall saknar evidens för vilka samband som finns mellan immobilisering vid misstänkta ryggmärgsskador och vilka framtida positiva och/eller negativa effekter detta har för de drabbade patienterna. Resultatet visade på en viss okunskap angående vilka patienter som ska eller inte ska immobiliseras och även en bristande praktisk förmåga att immobilisera hos ambulanspersonalen som innebär risker.

Slutsats: Randomiserade studier behövs som utreder sambandet mellan immobilisering vid misstänkta ryggmärgsskador och vilka framtida positiva och/eller negativa effekter detta har för de drabbade patienterna. Saknaden av relevant forskning kring ryggmärgsskador och immobilisering resulterar i att ambulanspersonalen kommer att fortsätta immobilisera patienter oavsett om detta är den bästa åtgärden eller inte.