Inledning

Kommunikation är en viktig del av det sociala samspelet. Att kunna hantera skriven text, både som konsument – genom läsning och producent – genom skrivning, ger oss möjlighet att ta till sig ny kunskap och utföra rättigheter som varje enskild människa har i ett demokratiskt samhälle. Den tidiga utveckling i läsning och skrivning (tidig litteracitet) börjar redan vid barns födseln och sker under de tidiga levnadsåren. Förskolans roll är avgörande för att utbilda barnen till läsande och skrivande medborgare. I denna studie beskrivs hur förskollärarna arbetar kring barns tidiga litteracitet och vilka arbetssätt framgår i undervisningen kring detta.

Syfte

Syftet med den här studie är att undersöka hur förskollärarna beskriver undervisning kring barns tidiga läs- och skrivutveckling i förskolan när det gäller barn mellan tre och fem år.

Metod

För att samla data till studien har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer som teknik. I intervjuerna har fem förskollärare deltagits. Samtliga arbetar i olika barngrupper med äldre barn i åldern mellan tre och fem år.

Resultat

Resultatet i studien visar att undervisning i tidig litteracitet sker vid sidan om till andra projekt i förskolan. Läs- och skrivutveckling ses som en vardaglig del av förskolans utbildning och finns inom flera olika undervisningssituationer. Vissa förskollärare tycker att skriv- och läsinlärning tillhör skolundervisning. I förskolan är barns intresse för skriftspråk en utgångspunkt till stödjande aktiviteter för att utveckla tidig litteracitet. I resultatet syns att arbete med böcker och högläsning är det mest återkommande situationer i undervisningen. Läsaktiviteter är upprepande medan skrivaktiviteter marginaliseras. De fysiska lärmiljöerna innehåller mycket material i form av böcker eller bokstavsymboler för att inspirera och utveckla barns intresse för texter. Användning av digitala verktyg framkommer på ett begränsat sätt. Undervisning i tidig litteracitet sker oftast på grundnivå i spontana lekfulla aktiviteter. Planering av innehållet och förberedelse kring materialet saknas under flera moment och är otillräckligt. En tydlig del av resultatet är att förskollärarna saknar en bredare kunskap och får sällan fortbildning kring barns läs- och skrivprocesser trots att de själva skulle vilja arbeta med det utvecklingsområde på en mer avancerad nivå.