Diabetes Mellitus är en vanlig kronisk sjukdom med 350 000 patienter i Sverige och sjukdomen ökar hela tiden i förekomst. Diabetes handlar om förhöjda blodsockernivåer och finns i två typer, typ I och typ II som skiljer sig något åt i orsak och medicinsk behandling. Gemensamt för de båda är att egenvård kring kost, motion och medicinering är av stor betydelse för att hålla blodsockret i schack för att undvika risken för komplikationer. Forskning visar att patienter ofta har bristande följsamhet när det gäller kosten. Syftet med den här studien är att utifrån ett patientperspektiv beskriva tänkbara faktorer till att diabetespatienter inte följer de kostrestriktioner som rekommenderas. Studien baseras på litteraturstudier av kvalitativa forskningsartiklar vilka analyserats utifrån en analysmodell beskriven av Evans (2003) och Graneheim och Lundman (2003). Genom studien har patientupplevelser identifierats och beskrivs i fem teman med tillhörande underteman. Det första temat är; kunskapsbrist där beskrivs; begränsad kunskap om kostrestriktioner och otillräcklig information från vårdpersonal. Det andra temat är; personligt förhållande till mat och där redovisas; invanda matvanor, kärlek till onyttig mat och frestelser. Tredje temat handlar om; social inverkan såsom; oförståelse från släkt och vänner, kulturella och traditionella hinder, bekvämlighet och tidsbrist samt ekonomiska hinder. Fjärde temat är; brist på frihet och självbestämmande där upplevelser av att; ej vilja låta sjukdomen styra livet och för stränga regler – vilja att bryta reglerna uttrycks. Femte och sista temat är; avsaknad av behov av följsamhet och där framkommer; brist på motivation och möjlighet till insulinjusteringar. I diskussionen belyses vikten av att sjuksköterskan ser varje patients individuella förutsättningar för egenvård och att man i en vårdrelation gemensamt finner lösningar på identifierade barriärer. Att arbeta med delmål och att inge hopp är delar av vårdarbetet som kan öka en patients motivation.