Denna rapport behandlar en undersökning vars syfte var att finna en ersättande kemikalie eller metod till den nu använda metoden för att bryta ner magnetitpartiklar i ett vattenprov för att analysera dess järnhalt. I den nuvarande metoden används tioglykolsyra för att lösa upp magnetiten innan analys i ICP-MS (induktivt kopplat plasma – masspektrometer). Tioglykolsyra är giftig och dessutom påfrestande för analysinstrumenten och därmed inte önskvärd. Försöken i denna utredning utfördes genom att byta ut tioglykolsyran mot saltsyra, svavelsyra eller EDTA, samt att ändra temperatur eller tid i uppvärmning av provet. Utredningen visade att saltsyra inte är en fungerande ersättande kemikalie, att svavelsyra möjligen kan fungera, även om vidare utredning krävs för att finna de optimala förhållandena mellan tid, temperatur och koncentration av syran, samt att EDTA kanske också kan fungera. Utredningen visade även att istället för att analysera i en ICP-MS verkade det som att det skulle kunna fungera att analysera färskvattenprover (prover utan förbehandling) i en AAS (atomabsorptionsspektrometer) med grafitugn. För att veta med säkerhet ifall tioglykolsyra går att ersätta behövs vidare utredning för AAS med grafitugn, svavelsyra och EDTA. Några metoder som inte testades, men som kan vara av intresse är: integrerad metod, LIBS (laserinduced breakdown spectroscopy) och XRF (X-ray fluorescence). Dessa skulle kanske kunna fungera som ersättande metoder vid analys av järnhaltiga prover.