Tidigare forskning visar hur anställningsbarhet är ett föränderligt fenomen som fått ökad betydelse på den svenska arbetsmarknaden. Anställningsbarhet kan förstås som en diskurs i samhället gällande hur en individ bör vara för att få arbete, kunna behålla det samt kunna få ett nytt om situationen kräver det. Individer som inte ryms inom diskursen för vad som anses anställningsbart riskerar att exkluderas från arbetsmarknaden. I rekryteringsprocessen operationaliseras anställningsbarhet och rekryteraren har makt att definiera vem som är anställningsbar.

Syftet med studien är att genom rekryterares upplevelser analysera anställningsbarhet och dess påverkan i rekryteringsprocessen samt undersöka huruvida rekryterares förhållningssätt till fenomenet reproducerar eller utmanar diskursen om anställningsbarhet. Studien genomfördes med ett kvalitativt angreppssätt med semistrukturerade intervjuer. Vidare har studien tagit fasta vid Foucaults konceptualisering av styrningsrationaliteter och relationell makt samt Becks teori om individualiserad riskhantering i det moderna samhället, vilket empirin analyserats utifrån. Resultatet visar att rekryterarnas uppfattning om anställningsbarhet kan förstås i termer av att uppfylla formella krav, uppvisa önskvärda personliga egenskaper samt hålla sig attraktiv på arbetsmarknaden genom att vara flexibel. Uppfattningen tyder på ett individualiserat ansvar för anställningsbarhet. Anställningsbarhetsdiskursen upplevs påverka bedömningen i rekryteringsprocessen i form av ett sorteringsverktyg, där individen konstrueras som anställningsbar respektive icke anställningsbar. Till följd av diskursens påverkan i bedömningen kan rekryterarnas förhållningssätt förstås reproducera den rådande diskursen om anställningsbarhet, snarare än att utmana den.