Denna studie undersöker hur modeföretag strävar efter att implementera hållbarhet i sina interna trendanalysprocesser samt rollen som digitala verktyg spelar i detta arbete. Med utgångspunkt i praktikteorin analyserar studien hur hållbarhet praktiskt kan integreras i trendanalysprocessen med hänsyn till artefakter, normer, handlingsutrymme och kunskap. Data samlades in genom deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer med modeföretag, med fokus på integration av hållbarhet och användning av digitala verktyg, såsom AI och maskininlärning. En tematisk analys av det insamlade materialet visade tre framträdande teman i modeföretagens trendanalysprocesser: marknadsanalys, hållbarhet och potentialen att använda digitala verktyg. Samarbeten, digitala plattformar, kunskap och hållbar design är några framträdande praktiker. Även om användningen av AI-teknik är begränsad erkänner företagen dess potentiella fördelar. Studien identifierar en förskjutning från att enbart förlita sig på externa trendanalytiker till interna processer, vilket ger företagen större kontroll över trendanalysen i linje med deras varumärkesidentitet och målgrupp. Riskerna med att överdrivet lita på digitala verktyg och uteslutning av mindre företag diskuteras. Slutsatsen är att modeföretag står inför komplexa utmaningar när det gäller att integrera hållbarhet i trendanalysen, men genom att omfamna digitala verktyg och anta ett holistiskt synsätt kan de förbättra sina hållbarhetspraktiker samtidigt som de uppfyller konsumenternas förväntningar. Att främja hållbar kultur, kunskapsdelning och samarbete samt balansera digitalisering med mänsklig expertis är avgörande för modeföretagens framgång och modeindustrins hållbarhet. 

The fashion industry's environmental impact, including overproduction, non-sustainable materials, and inadequate waste management, necessitates the integration of sustainability practices into business processes, including trend analysis. This study explores how fashion companies strive to implement sustainability within their internal trend analysis processes and the role of digital tools, such as AI and machine learning, in this endeavor. Drawing on practice theory, it analyzes how sustainability can be practically integrated into trend analysis, considering artifacts, norms, agency, and knowledge. Data was collected through participatory observations and semi-structured interviews with fashion companies, focusing on sustainability integration and digital tool usage. Thematic analysis of the collected data revealed three prominent themes in fashion companies' trend analysis processes: market analysis, sustainability, and the potential of utilizing digital tools. Collaboration, the use of digital platforms, knowledge and sustainable design are a few prominent practices. While artificial intelligence adoption is limited, businesses recognize its potential benefits. The study identifies a shift from relying solely on external trend analysts to internal processes, granting businesses greater control over trend analysis aligned with their brand identity and target audience. A comprehensive approach encompassing environmental and economic dimensions is emphasized. Risks of excessive reliance on digital tools and exclusion of smaller companies are discussed. In conclusion, fashion companies face complex challenges in integrating sustainability into trend analysis, but by embracing digital tools and adopting a holistic approach, they can improve sustainability efforts while meeting consumer expectations. Fostering a sustainable culture, promoting knowledge sharing and collaboration, and balancing digitalization with human expertise are crucial for success.