Distriktssköterskans arbete inom hemsjukvården blir mer komplext i takt med att fler vårdas i hemmet. När patientens tillstånd förändras förväntas distriktssköterskan göra bedömningen om patienten är i behov av akutsjukvård eller om vården kan ges på plats. Det händer att patienter skickas till sjukhus på vaga grunder vilket ger ökat patientlidande och ökade vårdkostnader. Syftet i studien var att studera distriktssköterskans upplevelse av att göra akuta bedömningar i hemsjukvård. En kvalitativ intervjustudie gjordes, med åtta distriktssköterskor. I analysprocessen användes induktiv innehållsanalys.

Resultatet visar att distriktssköterskan upplever att akuta bedömningar i hemsjukvården innebär att de använder sig av de verktyg som finns att tillgå för att lägga ett pussel som de baserar sina akuta bedömningar på. Förbereddhet är en faktor i pusslet vilket i sin tur påverkas av hur väl de känner patienten, om det finns vårdplaner eller om de känner sig trygga i bedömningen. En annan faktor i pusslet är ensamhet. Ensamhet kan erfaras då distriktssköterskan skall tolka och bedöma otydliga symtom, eller saknar närvaro av andra kollegor eller känner sig osäkra i bedömningen. Den sista faktorn är barmhärtighet. Distriktssköterskan strävar efter att göra gott och inte skada, men ställs ofta inför etiska dilemman, som att de tvingas att prioritera eller att inte vara överens med närstående eller patient. Sammanfattningsvis, distriktssköterskan behöver förutsättningar för att genomföra bedömningar, som tid, vårdplaner, bedömningsverktyg, tillgång till journaler, tydliga riktlinjer och kollegialt stöd. Detta sammantaget skulle kunna generera patientsäkra bedömningar, där patienter vårdas på lämplig vårdnivå, vilket medför minskat lidande och en hållbar utveckling.