Intäktsredovisning är av stor vikt för företag och bedöms i de flesta fall vara en av de största bokföringsposterna. Olika redovisningsmetoder kan ge upphov till olika utfall vilket kan påverka de intressenter som företaget interagerar med. Sedan den 1 januari 2018 har en ny redovisningsstandard för intäktsredovisning trätt i kraft - IFRS 15. Den nya standarden har utvecklats av IASB i ett led för att uppnå konvergens genom en enda uppsättning av redovisningsstandarder internationellt. För noterade företag inom EU är det obligatoriskt att upprätta koncernredovisning i enlighet med IFRS. Ur ett svenskt perspektiv kommer således noterade koncerner att påverkas av den nya intäktsstandarden. För moderbolagen i noterade koncerner blir utfallet samma eftersom dessa företag måste tillämpa regelverket RFR 2 för redovisning. RFR 2 följer IFRS, men med anpassning för ÅRL och dess upplysningskrav. För dotterbolagen i noterade koncerner finns dock möjlighet att välja mellan regelverken RFR 2 och K3 vid upprättande av den finansiella rapporteringen. K3 är utvecklat av BFN och följer enbart de upplysningskrav som följer av ÅRL. Syftet med studien är att redogöra för hur intäktsredovisningen och utfallen skiljer sig åt vid tillämpning av K3 och RFR 2. Vidare syftar studien till att undersöka hur de olika tillämpningarna påverkar nyckeltal, beskattning och utdelningsmöjligheter ur ett intressentperspektiv. För att uppnå syftet har tre typfall konstruerats som berör entreprenadavtal, tjänsteuppdrag och försäljning av varor. Typfallen har analyserats genom att tillämpa respektive regelverk avseende recognition av intäkter, nyckeltal, inkomstskatt och utdelningsmöjligheter med hjälp av en modifierad intressentmodell. Den metod som tillämpats för studien är en kvalitativ innehållsanalys av abduktiv karaktär. Typfallens utfall ger slutsatsen att recognition av intäkter möjliggörs vid ett tidigare stadie vid tillämpning av RFR 2 och den nya intäktsstandarden IFRS 15 avseende försäljning av varor. Vid entreprenadavtal ges dock en senareläggning av recognition i jämförelse med K3 och vid tjänsteuppdrag görs ingen åtskillnad mellan regelverken. Vår slutsats är vidare att dessa skillnader även ger effekt på både nyckeltal, inkomstskatt att betala och utdelningsmöjligheter.

Revenue recognition is of great importance to companies and is, in most cases, considered to be one of the largest accounting posts. Different accounting methods can give rise to different outcomes, which may affect the stakeholders that the company interacts with. Since January 1, 2018, a new accounting standard for revenue recognition is effective - IFRS 15. The new standard has been developed by the IASB as a step to achieve convergence through a single set of accounting standards internationally. For listed companies within the EU, it is mandatory to prepare consolidated accounts in accordance with IFRS. Thus, from a Swedish perspective, listed groups will be affected by the new revenue standard. For parent companies in listed groups, the outcome will be the same as these companies must apply the RFR 2 regulatory framework. RFR 2 complies with IFRS, but with adaptation for ÅRL and its disclosure requirements. However, for subsidiaries in listed groups there is the option to choose between the RFR 2 and K3 regulations when preparing the financial reporting. K3 is developed by BFN and only complies with the disclosure requirements that follow from ÅRL. The purpose of the study is to explain how the income statement and outcomes differ when applying K3 and RFR 2. Furthermore, the study aims at investigating how the various applications affect key performance indicators, taxation and dividend opportunities from an interest-rate perspective. To achieve this objective, three types of cases have been designed concerning contractual contracts, service assignments and sales of goods. The cases have been analyzed by applying the respective rules regarding recognition of revenues, key performance indicators, income tax and dividend opportunities using a modified stakeholder model. The method used for the study is a qualitative content analysis of abductive nature. The outcome of the cases gives rise to the conclusion that recognition of revenue is possible at an earlier stage when applying RFR 2 and the new revenue standard IFRS 15 regarding the sale of goods. However, in the case of a contractual contract, a retrenchment of recognition is given in comparison with K3 and in the case of service assignments, no distinction is made between the rules. Our conclusion is further that these differences also affect both key performance indicators, income tax to pay and dividend opportunities.