Opening up firms to open source has changed professional programmers’ work in software development. In their work practice they must cope with two modes of software production: one based on proprietary, closed work situations, the other built around open source community ways of cooperation and knowledge sharing. In this article we present a study of how programmers cope with the co-existence of an industrial/commercial and a community/commons based mode of production. We analyze how they develop strategies to handle tensions that arise from contradictions between these two modes, and how it changes programmers’ approach towards open source software development in the company. The study covers proprietary companies that have gradually incorporated open source software (hybrid companies) and SMEs entirely built around open source business concepts (pure-play companies). Four strategies are elaborated and discussed in-depth: Engineering in the lab, Market driven tailoring, Developing the community consortium and Peer-production. At a more general level, the study contributes to our understanding of how the transformation of proprietary production processes into a more open mode of knowledge work is not only associated with company strategies, but also with tensions and new demands on how work is strategically handled by knowledge workers.

Denna text handlar om hur anställda programmerare i olika arbetsorganisationer utvecklar strategier för att organisera och hålla ihop den mjukvaruutveckling som bedrivs i samband med att deras arbetsinnehåll öppnas upp för användning av kod utvecklad inom en politiskt driven s.k. öppenkällkodsrörelse som ser mjukvara som allmän egendom. Genom att utnyttja sådan öppen källkod får programmerarna möjlighet att arbeta fritt och innovativt, men studiens resultat visar att de i olika organisationer också utformar skilda strategier för att kunna genomför sin mjukvaruutveckling på ett för företaget säkert och tillförlitligt vis. I likhet med forskning om hur social kontroll upprätthålls med hjälp av styrande normer även när omständigheterna framstår som fria och föränderliga, ger studien oss en bild av hur en öppen digital ordning utgör orsak till att det uppstår både osäkerhet kring vilka och vems normer som bör gälla, och till att olika kontrollerande strategier växer fram bland de anställda. Studien bygger på intervjuer med 30 programmerar dels från företag som byggt hela sin verksamhet på fri eller öppen källkod, dels företag som tidigare haft ett s.k. proprietärt upplägg men successivt börjat använda sig av öppen källkod

Software companies today align with communities of volunteering programmers whom develop open source software on the internet as a common good. Networks of open source developers then become resources empowering professional programmers and their capacity to innovate at work. In this text we investigate how this change demand that professional programmers also govern their own way of handling risks concerning e.g. patent-, security- or reliability problems. The text contributes to a broader understanding of how open modes of production affect the way contemporary knowledge workers handle uncertainties at work. In the analysis, a concept of self-governance informed by sociological elaborations on social control as well as organizational sociology, enable an analysis of the interplay between organizational arrangements and societal discourses on openness and innovation. The paper is based on qualitative interviews with 30 programmers in two types of companies: one at proprietary-oriented software firms that have incorporated open source software, which we call hybrid companies, and the other group at so-called pure-play SME: s that is formed around a business model based on open source. The result show how a reliable mode of open source software development is perceived differently in hybrid and pure-play firms, and how organizational conditions affect programmers’ strategies for controlling their own mode of developing software.

Vid Högskolan i Borås bedrivs ett utredningsarbete med syfte att klargöra förutsättningarna för att inrätta ett centrum för studier av risk, profession och säkerhet. Parallellt med resonemang rörande lämpliga styr- och organisationsformer behandlas hur utbildningen inom området bör utformas. I skrivande stund är inriktningen att utveckla och erbjuda ett magisterprogram inom området management där en inriktning är mot risk och säkerhet. En satsning på utbildning fordrar forskningsanknytning och förekomsten av forskning inom området risk och säkerhet utgör därför en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Vid högskolan finns idag forskning som belyser risk och säkerhetsfrågor inom skilda verksamhetsområden och med olika teoretiska utgångspunkter. Området spänner från hur risker hanteras i det vardagliga arbetet för olika professioner till hur risker kan elimineras och osäkerhet reduceras i samband med extra ordinära händelser. Högskolan i Borås ska vara ett komplett professionslärosäte och bedriva nydanande och samhällsrelevant utbildning och forskning. Ett flervetenskapligt ideal präglar utbildning och forskning, där problemet som ska belysas är i centrum och inte den akademiska disciplinen. Att bedriva utbildning och forskning inom risk och säkerhet är i enlighet med lärosätets ideal och inriktning. Genom att anlägga ett risk- och säkerhetsperspektiv på olika typer av samhälleliga fenomen i utbildning och forskning uppmärksammas dels nya frågor, dels beforskas områden och fenomen utifrån ett i förhållande till traditionell disciplinär forskning alternativt perspektiv, och därigenom kan ny kunskap erhållas. Ett led i utvecklingen av forskningsverksamheten vid högskolan är sammanställningen och publiceringen av föreliggande antologi. Två av de ledande forskarna inom området, Bertil Rolandsson och Håkan Torstensson, har tagit initiativ till antologin och fungerat som redaktörer. Fem bidrag publiceras i rapporten som tillsammans visar vad forskning kring risk och säkerhet kan vara och vilken inriktning forskningen har vid Högskolan i Borås. Tre bidrag har fokus på transportbranschen, ett på polisiär verksamhet och ett på vårdverksamhet. Det finns således en spridning över praktiska fält och även spridning vad gäller teoretiska utgångspunkter. Rapporten är nummer tretton i högskolans rapportserie Vetenskap för profession, vars syfte är att redovisa resultat från pågående och avslutade forskningsprojekt. Rapporten är också ett underlag för fortsatta resonemang inom högskolan om satsningen på utbildning och forskning inom området risk och säkerhet och kring frågan om vilken inriktning forskningen ska ha.

In this paper we analyse how the increased use of open source software in companies affect employed programmers’ work, which we theorize as part of a larger secularisation process. We have studied both companies based on a more traditional proprietary model who are becoming open source oriented, and SMEs built around open source business concepts. This change results in a need for professional programmers to re-interpret open source within a new business oriented context. We study what kind of strategies programmers develop to cope with these contradictory systems and how it changes work roles and programmers’ approaches towards open source community work.

In this paper we investigate how security cultures guide the way in which employees who work within global and constantly changing transport networks understand daily risks of thefts at work. Based on qualitative interviews with terminal workers at three Swedish freight terminals and on Mary Douglas's Grid/Group model, we elaborate theoretically on how their frames of security can be understood as dependent on the organizational context. We found that the terminal workers used a so-called industrial frame of security that promotes hierarchic organizations of security. However, a conventional industrial frame, expressed by confident workers who believed that thefts should be handled by managers who followed established routines, can be distinguished from an industrial frame expressed by discouraged workers who described unpredictable external conditions that demanded their individual responsibility. A conclusion drawn is that the differences between these industrial frames indicate that our understanding of security cultures, that is, the framing of individual responsibility and inclination to act against perpetrators, has to be based on an analysis of both the organization of work and a wider organizational context. Published online 17 November 2008