Samiska är ett av Sveriges minoritetsspråk som behärskas av fåtal människor. Forskarna Rasmussen (2022) och Kroik (2021) lyfter i sina undersökningar att det saknas pedagoger som behärskar det samiska språket. Detta i sin tur leder till att språket inte överförs vidare och riskerar att dö ut. Förskolans läroplan (2018) belyser uppdraget om att stödja och främja de minoritetsspråk som finns, och att varje barn ska få möjlighet till att möta sitt modersmål samt kultur i förskolans verksamhet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger och rektorer beskriver sitt arbete med minoritetsspråket samiska i förskolor, samt vilket stöd som finns tillgängligt i detta arbete för att främja och bevara språket. Metoden som används i undersökningen är kvalitativ, med semistrukturerad grupp-, och individuell intervju samt e-post-intervju som redskap för datainsamling.

Respondenterna i denna studie lyfter fram hur de främjar och bevarar det samiska språket i förskolan samt det stöd som finns från olika aktörer. Resultatet visar att pedagoger och rektorer på respektive förskolor arbetar med olika samiska språk i verksamheter. Det lyftas fram att de kommunicerar antingen genom att använda sig av glosor eller genom att tala samiska flytande i arbetslaget, samtidigt som de aktivt arbetar med den samiska kulturen. Pedagoger och rektorer får göra det mesta utbildningsmaterial själva eftersom det är svårt att få tag på färdigt material för de samiska språken. Det lyfts även upp skillnader på stöd från kommunerna och respektive förskola, och även vilka andra aktörer som kan hjälpa dem att främja språket, såsom sameskolstyrelsen. Respondenterna nämner även att regeringen behöver åstadkomma mer att lyfta upp samerna i samhället och även göra förskolan statlig för att alla barn ska få en likvärdig utbildning.

I denna studie undersöker vi manliga och kvinnliga pedagogers syn på de manliga förskollärarnas roll i det kvinnodominerande yrket som förskolan är. Arbetet är en kvalitativ studie som görs med hjälp av semistrukturerade intervjuer där 6 deltagare intervjuas varav 3 män och 3 kvinnor. Vi har intervjuat männen för att få en inblick i deras upplevelser av att arbeta som man i förskolan, samt deras kvinnliga kollega för att få deras perspektiv på att arbeta med en manlig förskollärare. Tidigare forskning som riktar sig runt år 2008 då det var mycket skriverier på olika medier om sexuella övergrepp på förskolor. Där beskrivs hur männen upplevs oroliga och eftertraktade inom yrket. Medan resultaten av intervjuerna visar motsatsen. Varken männen eller kvinnorna upplever att den manliga förskolläraren utgör någon större eller viktigare roll än vad de kvinnliga förskollärarna gör. De upplever inte heller någon oro för de fysiska omsorgsituationerna kopplade till männen då de alla känner en tillit till varandra. Majoriteten av intervjusvaren var riktade mot personligheten, och vem man är som person spelar mer roll i hur man upplevs hantera olika situationer snarare än vad man har för kön.

Inledning:

I Läroplan för förskolan: Lpfö 18 (Skolverket 2018, s. 17) framgår det att förskolan ska verka för en förtroendefull samverkan med förskoleklassen för att ge stöd åt barnens utveckling och lärande ur ett långsiktigt perspektiv. I relation till detta utgår studien från förskollärares beskrivningar och upplevelser av övergången mellan förskola och förskoleklass.

Syfte:

Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar kring övergången mellan förskola och förskoleklass. Studien har ett särskilt fokus på förskollärares erfarenheter av samverkan vid övergången.

Metod:

Till denna studie valdes kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Respondenterna i studien bestod av sex förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass.

Resultat:

Resultatet i studien visar att förskollärarna upplever övergångsprocessen som betydelsefull för barnens framtida skolgång. Samverkan mellan skolformerna brister dock på grund av att tiden inte räcker till. Resultatet visar även att arbetet skiljer sig åt mellan verksamheterna och barnen erbjuds därför inte en likvärdig utbildning. Detta beror på att det inte finns någon tydlig struktur för hur arbetet med övergången ska genomföras och det blir i stället förskollärarnas engagemang och intresse som avgör.

Arbetet handlar om hur anknytning visar sig i förskolans vardag och de olika anknytningsmönster som finns. Studien syftade till att genom intervjuer undersöka förskollärares syn på de olika anknytningsmönster som finns och hur dessa påverkar barnet i förskolan. Genom studien har även förskollärares roll och perspektiv utgjort en stor del av förståelsen för barns anknytningsmönster. Följande två frågeställningar användes som utgångspunkt i vårat arbete: “Vilken betydelse har anknytningsmönster i förskolan?” och “Vilken roll har förskolläraren som anknytningsperson i förskolan?”. Metoden som användes i genomförandet av studien är en kvalitativ metod genom semi-strukturella intervjuer. All data som samlades in kom från legitimerade förskollärare på fyra olika förskolor med varierande erfarenhet. I studiens resultat framkom det att förskollärarna ansåg anknytning som den största byggstenen för att skapa trygghet och relationer. De flesta förskollärarna såg och kännetecknar barn med trygg och olika otrygga anknytningar. Det framkom också i studiens resultat att förskollärarna använde sig av olika förhållningssätt och tillvägagångssätt för att möta varje enskilt barns anknytningsmönster. Av studiens resultat såg vi även att en del av förskollärarna ansåg att det är svårt att veta vad som är en otrygg anknytning, vilket berodde på faktorer som brist på kunskap, men också stora barngrupper.

Visuellt stöd kan ses som ett medel för att stötta alla barn i förskolan, inte bara de med särskilda behov. I förskolans läroplan nämns det att förskolan och förskollärare ska stötta barns utveckling och lärande på olika sätt, och visuellt stöd är ett sätt att använda sig av. Tidigare studier belyser hur visuella hjälpmedel kan användas i förskolans verksamhet och vilka effekter arbetet kan få i barngrupper.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sig om vilka effekter som visuellt stöd kan få för verksamheten i förskolan. I studien används kvalitativ metod med kvalitativa enkäter som förskollärare i olika kommuner i Sverige besvarat. Studien bestod av sex öppna frågeställningar, där vi fick in 16 enkätsvar. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i sociokulturell teori. Från denna teori används scaffolding och den proximal utvecklingszon som centrala begrepp.

I resultatet synliggörs det hur förskollärare arbetar med det visuella stödet i barngruppen och hur de anser att barn tar tillvara på det specialpedagogiska materialet utifrån förskollärarnas perspektiv. De undersökta förskolelärarna anser att användandet av visuellt stöd gör nytta för alla barnens utveckling och lärande.

Studien handlar om pedagogers och rektorers upplevelser gällande den lagstadgade anmälningsplikten i förskolan. Anmälningsplikten beskrivs i socialtjänstlagen som en skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid oro för att ett barn far illa. Anmälan ska göras direkt vid orons uppkomst och kräver ingen bevisbörda hos den som anmäler. Tidigare forskning visar att anmälningsplikten ibland kan vara svår att tolka vilket leder till en osäkerhet hos de som omfattas av den, samt att anmälan inte alltid görs direkt av olika skäl. Forskningen har även visat på bristande kunskaper hos pedagoger gällande tecken på att barn far illa, gällande rutiner för hur anmälan går till samt att olika förhållningssätt gentemot anmälningsplikten påverkar anmälningsbenägenheten.

Syfte med denna studie är att undersöka hur pedagoger och rektorer i förskolan upplever och resonerar kring anmälningsplikten. För att svara på frågeställningarna kopplade till syftet användes en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer. Denna metod valdes för att få en detaljerad bild av deltagarnas erfarenheter och tankar.

Resultatet visar att deltagarna har blandade erfarenheter och kunskaper gällande anmälningsplikten. Det framkommer att anmälningsplikten sällan eller inte alls varit en del av pedagogernas utbildningar. Vissa rektorer uppger att de fått undervisning i sin rektorsutbildning. Denna brist på utbildning beskrivs av deltagarna ligga bakom osäkerhet gällande vad som är skäl för oro, vad som ska anmälas och när. Samtidigt ger dock studiens deltagare flera exempel på fysiska, psykiska, emotionella och beteendemässiga signaler från både barn och dess vårdnadshavare och visar att de har en förståelse för vad som kan vara skäl för oro.

I studien beskrivs anmälningsplikten som ett viktigt och emotionellt ansvar i vilket deltagarna uttrycker ett behov av att få stöd från de närmsta kollegorna och även från rektor. Rutinerna på arbetsplatsen under anmälningsprocessen beskrivs tydligt och anses vara ett stöd för deltagarna. Det framkommer också att deltagarna har olika grader av förtroende gentemot socialtjänsten samtidigt som samtliga tror att anmälan gör en nytta för barnet. Det framkommer avslutningsvis att det finns en önskan om samarbete mellan socialtjänsten och förskola för att öka förståelsen kring vad som ska anmälas.

Syftet

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av och förhållningssätt till konflikthantering. Studien fokuserar på förskollärares samsyn, attityder och strategier inom konflikthantering.

Metod och teori

Studien har en kvalitativ forskningsansats och baseras på kvalitativa enkäter. Den utgår från ett sociokulturellt perspektiv med stöd av Cohens konfliktpyramid. Tidigare forskning visar att konflikter är betydelsefulla för barns sociala utveckling, och att hanteringen av konflikter påverkas av förskollärarens kunskaper och erfarenheter. För att främja det sociala samspelet är det viktigt att skapa utrymme för barnen att själva undersöka lösningar på konflikter, i syfte att de ska hitta hållbara strategier. Förskollärarens främsta uppgift är att vägleda och stötta barnen så att de självständigt kan hantera konflikter.

Resultat

Resultatet visar att samtliga förskollärare ser konflikter som en naturlig del av förskolans vardag och som betydelsefulla för barns sociala utveckling och lärande. När det gäller konflikter mellan barn var flertalet förskollärare överens om vikten av att ge barnen utrymme att undersöka det sociala samspelet. Det handlar om att låta barnen använda tidigare inlärda strategier, som de fått genom förskollärares vägledning i liknande situationer. Det framkom även att det är viktigt att förskolläraren är närvarande för att kunna stötta barnen vid behov, i syfte att främja en konstruktiv konflikthantering.

Resultatet synliggör också behovet av att arbetslaget ges tid att tillsammans skapa en gemensam syn på konflikthantering. Flera förskollärare lyfte även vikten av kompetensutbildning för att kunna hantera konflikter på ett konstruktivt sätt, vilket i sin tur leder till en tryggare miljö för alla.

Lek sker under stora delar av dagarna i förskolan, men den roll som förskollärare väljer att ta i leken varierar av olika anledningar. Vi har tidigare bara uppfattat att förskollärare väljer passiva roller i leken trots att det i flera källor nämns hur viktigt det är med vuxnas deltagande i barnens lekar. Eftersom olika former av lek tar upp majoriteten av förskolans vardag kan den roll som pedagogerna väljer att ta i relation till leken påverka den på flera olika sätt. Syftet med studien är därför att undersöka vilka roller som förskollärarna väljer vid deltagande i barnens lekar, hur de själva upplever sitt eget deltagande i leken samt om deras olika val kan påverka leken. Vi har använt två kvalitativa metoder i studien, observationer och intervjuer. Observationerna användes för att få se hur förskollärarna deltog i barnens lek, medan intervjuerna användes för att få höra hur förskollärarna själva resonerade kring sitt deltagande. Observationer genomfördes på fyra olika avdelningar och vi intervjuade sex olika förskollärare. Vilka roller som förskollärarna tar baseras ofta på hur mycket tid de har, hur många de är i personalstyrkan samt hur välfungerande barngruppen är den dagen. Resultatet visade att den vanligaste rollen var helikoptern, men att förskollärarna ofta önskade att de kunde sitta ner med barnen och ta på sig en mer aktiv roll i barnens lekar. Förskollärarna upplevde att det var mycket som drog i dem åt andra håll, exempelvis planering, konflikter mellan barnen och förväntningar från arbetslaget. Men samtliga förskollärare ansåg att man ska ta en aktiv roll i barnens lek men dock på olika sätt. De menade att om en lek flöt på bra så var det onödigt att störa den, men att det vid andra tillfällen krävdes en mer involverad närvaro.

Idag präglas samhället av stress och det blir allt vanligare med sjukskrivningar orsakade av stress och psykisk ohälsa. Enligt Försäkringskassans statistik är förskollärare den yrkeskategori som är bland de högst representerade vad det gäller sjukskrivningar, som är kopplade till arbetsrelaterad stress.

I förskolan finns det flera olika stressfaktorer som påverkar förskollärarna i verksamheten, det kan exempelvis bero på tidsbrist, personalomsättning, stora barngrupper samt ekonomi. Studiens syfte är att undersöka förskollärarnas arbetsförhållanden och arbetsmiljö genom att använda oss av en kvalitativ metod. Studien fokuserar på att ta reda på hur varje enskild förskollärare upplever arbetsrelaterad stress i sin verksamhet. Följande frågeställningar är tänkta att precisera syftet för studien: Vad är det som orsakar stress i förskolan enligt förskollärare? Hur påverkas förskollärare av stress i verksamheten?

Genom den kvalitativa studien vill vi belysa ny kunskap kring hur förskollärares arbetsförhållande och arbetsmiljö påverkar förskollärarnas välbefinnande och stress. Materialet har samlats in via intervjuer, respondenterna som deltog i intervjuerna och bidrog med empiri i denna studie bestod av sex förskollärare. Vid intervjutillfällena delade förskollärarna med sig av sina upplevelser kring de vanligaste orsakerna till stress i respektive arbetsmiljö.

Vidare har data bearbetats genom kategorisering samt analys, kopplat till vår teori KASAM. Antonovsky (1991) menar att begreppet KASAM är en teori som mäter hur bra olika individers hälsa är beroende på hur de hanterar olika situationer som består av yttre påfrestningar. Med hjälp av teorin KASAM har vi kommit fram till ett resultat utifrån vårt syfte och frågeställningar i studien. I resultatet framkom huvudämnen som är bidragande faktorer till förskollärarnas psykiska mående relaterad till arbetsmiljön på förskolan, vilket är: ekonomi och personalbrist. Studiens resultat visar även att begreppet kommunikation har en stor betydelse för den bidragande stressen i förskolan.

Inledning:

Denna studie undersöker hur förskollärare beskriver sitt arbetssätt med flerspråkighet. Flerspråkighet framträder alltmer i svenska förskolor och forskning framhäver förskolans betydande roll i att stödja barns språkutveckling. Studien fokuserar på att identifiera möjligheter och utmaningar i relation till flerspråkig undervisning.

Syfte:

I vår studie är vårt syfte att undersöka hur förskollärarna beskriver sitt arbete med flerspråkigheten med fokus på de utmaningar och möjligheter som uppstår i arbetet med flerspråkigheten.

Metod:

Studien bygger på en kvalitativ metod med inriktning på semistrukturerade intervjuer. Det är totalt sex förskollärare som har bidragit till denna undersökning. Alla intervjuer har analyserats genom öppen samt selektiv kodning.

Resultat:

I vår studie visar resultatet möjligheterna att använda det sociala samspelet och gruppaktiviteter för att gynna barns språkutveckling. Det framgår vikten av att värdesätta barns förstaspråk för att stärka självkänsla och identitet. I vår analys beskrivs utmaningar som otydliga riktlinjer i läroplanen, pedagogers osäkerhet om flerspråkighet, språkbarriärer samt ökat behov av kompetensutveckling och stöd från förskoleverksamheten.

Uppsatsen bygger på barnkonventionens artikel 31, där det står i enlighet med svensk lagstiftning om barns rätt till lek och delaktighet i det kulturella och konstnärliga livet (SOU 2020:63). I läroplanen för förskolan beskrivs hur närmiljön utgör en viktig del i förskolans verksamhet, samt vikten av att bevara kulturarv och ta del av kultur (Skolverket, 2018). Studiens teoretiska ramverk grundar sig i på tre ben, utomhuspedagogik, Deweys ideologi kring pragmatism, och Mouritsens & Qvortrups (2002) forskning om barnkultur.

Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om hur offentliga kulturmiljöer kan användas i förskolans praktik. Detta undersöks genom de två frågeställningarna:

− På vilka sätt möjliggörs barnkultur i förskolans verksamhet utifrån offentliga kulturmiljöer?

− Vilka aspekter, enligt förskollärares erfarenheter, möjliggör att förskolan kan använda sig av offentliga kulturmiljöer?

Metoden som använts är kvalitativ intervju. Intervjuerna har gjorts med förskollärare på förskolor som har anknytning till folkpark eller världsarv i sin dagliga verksamhet. Samt personer som arbetar specifikt med Folkets Park, världsarv och riksorganisationen för Folkets Hus & Parker. Analysmetoden som sedan använts är tematisk analys, därigenom har frågeställningarna kunnat besvaras.

Resultatet visar att det är flera faktorer som samverkar, så som organisatoriska aspekter, där ekonomi, hur verksamheten planeras och den geografiska närheten till kulturmiljön ingår. Det finns även en mer sinnlig aspekt, som lyfter sociala värden, möjlighet till delaktighet och inkludering.4o

Följande examensarbete handlar om utomhuspedagogik och utemiljön som pedagogiskt redskap i förskolan. Syftet med studien är att undersöka förskollärares erfarenhet av utomhuspedagogik i förskolan och hur utemiljöerna kan användas som pedagogiskt redskap. För att ta reda på detta har vi utgått från följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att utomhuspedagogiken bidrar till barns lärande och utveckling? Hur beskriver förskollärare användningen av utemiljön som pedagogiskt redskap i undervisning? Examensarbetet utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Denna metod valdes då den är anpassningsbar och lämpad för att fånga detaljerade och nyanserade beskrivningar från respondenterna. Respondenter till intervjuerna valdes utifrån både ett strategiskt urval och ett bekvämlighetsurval. Intervjuerna genomfördes på fyra olika förskolor med sju verksamma förskollärare. Studiens resultat visar att utomhuspedagogik i förskolan gynnar barns utveckling, hälsa och lärande genom en kombination av teori och praktik i en naturlig miljö. Utemiljöer bjuder in till lek och rörelse och stärker därmed barnens motorik, kreativitet och sociala samspel. Undervisning i olika utemiljöer och i naturen ökar möjligheten att arbeta med ett flertal områden från förskolans läroplan. Utmaningar som utgör begränsningar i hur utemiljöerna används i den pedagogiska verksamheten är bland annat väder samt förskollärarnas kompetens inom utomhuspedagogik. Utomhuspedagogik är inte bara en metod för lärande, det är också ett sätt att stärka barns relation till natur och miljö.

Syfte

Syftet med forskningsstudien är att undersöka på vilket sätt pedagoger arbetar med språkstimulerande miljöer i förskolan för att gynna barns språkutveckling. På förskolan möter barnen olika miljöer där de interagerar och utvecklar olika förmågor, exempelvis språket som är avgörande för barnens framtida utveckling. Studien kommer att utgå från följande frågeställningar;

På vilket sätt arbetar pedagoger med språkstimulerande miljöer i förskolan?

Hur menar pedagogerna att deras kunskaper och erfarenheter bidrar till utformningen av språkmiljöer?

Metod

Metoden som använts är en kvalitativ metod med ett öppet frågeformulär där pedagogerna har fått svara utifrån sina egna erfarenheter, tankar och idéer. Pedagogerna har utifrån formuläret svarat på frågorna som sedan har analyserats och kategoriserats. Dessa har sedan sammanställts där flertal likheter har sammanställts och jämförts samt kopplats samman med forskning. Pedagogerna visar en medvetenhet när det kommer till språkmiljöers påverkan på barns språkutveckling. De är även medvetna kring sin egen roll och hur deras arbetssätt och förhållningssätt påverkas av de beprövade erfarenheter och kunskaper de besitter.

Resultat

I resultatet kan vi även avläsa att pedagogerna aktivt arbetar för att bibehålla och utveckla språkmiljöerna så att de är levande i det dagliga arbetet.

Inledning

Den dagliga utomhusvistelsen på förskolan karaktäriseras ofta av att barnens lek sker utan direkt vägledning, vilket riskerar att befästa könsstereotypa normer. Tidigare forskning om förskolebarns utevistelse ur ett genusperspektiv är splittrad och visar att utemiljön både kan motverka och förstärka könsstereotypa roller.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn gör genus i utomhusleken på förskolan samt att belysa pedagogers interaktion med barnen i utomhusmiljön ur ett genusperspektiv. Studien syftar även till att undersöka förskollärares uppfattningar om barns utevistelse i relation till genus.

Studien utgår från följande frågeställningar:

• Synliggörs stereotypa normer när barn gör genus under utomhusvistelsen, och i så fall på vilket sätt?
• Om – och i så fall hur – utmanar barnen stereotypa normer i sitt genusskapande utomhus?
• Hur uppfattar förskollärare att barn gör genus i utomhusleken?
• Hur resonerar förskollärare kring sitt förhållningssätt och sin interaktion med barnen i utomhusmiljön ur ett genusperspektiv?

Metod

Studien har en kvalitativ ansats och bygger på en kombination av deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomfördes på en förskola och omfattade tre timmars observation samt fyra intervjuer med förskollärare. Det teoretiska ramverket utgörs av Yvonne Hirdmans genusteori, med fokus på begreppen genussystemet och genuskontraktet. En tematisk analys har använts för att bearbeta datamaterialet.

Resultat

Resultatet visar att pojkar och flickor gör genus i närvaro av varandra i förskolans utomhusmiljö. Barnen inspireras ibland att utmana traditionella normer om lekens innehåll, men könsstereotypa normer framträder tydligt både i barnens lekar och i deras interaktion med pedagogerna – vilket pedagogerna ibland själva bidrar till. Barnen intar ofta roller som relaterar till stereotypa föreställningar om manlighet och kvinnlighet, även om det också förekommer att de utmanar dessa normer.

Särskilt tydligt framträder stereotypa normer när pojkar gör genus genom att uppvisa könsstereotypt maskulina beteenden och maktpositioner, medan flickorna ofta befinner sig i en underordnad position. Förskollärarna uppfattar initialt utomhusmiljön som genusneutral, men vid djupare reflektioner uttrycker de att könsstereotypa normer faktiskt synliggörs i barns genusskapande i uteleken. De anser att barnen både utmanar och bekräftar könsnormer i sitt lekande.

Slutligen visar studien att förskollärarna är medvetna om att deras eget förhållningssätt och interaktion med barnen påverkar hur genus skapas – både genom att förstärka och att utmana stereotypa normer.

Inledning

I förskolorna i Sverige förekommer idag allt fler flerspråkiga barn. Styrdokumenten tar idag även upp att förskollärare ska ge barn möjlighet att utveckla både sitt modersmål och det svenska språket. Det saknas däremot tillräcklig kunskap om hur arbetet med modersmålet ska kunna gå till ute i förskolorna. Syfte Syftet med mitt examensarbete är att undersöka vilka metoder och förhållningssätt som förskollärare anser är givande för språkutvecklingen till flerspråkiga barn.

Metod

Metoden i denna studie är en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Materialet har sammanställts, analyserats och knutits an med vad tidigare forskning presenterat.

Resultat

Resultatet visar på olika metoder och förhållningssätt som förskollärare beskriver att de använder och som de beskriver fungerar språkutvecklande för flerspråkiga barn. I resultatet framförs hur förskollärarna beskriver sitt arbete med att inkludera flerspråkiga barn i de dagliga aktiviteterna på förskolan. Två förskollärare skiljer sig med två metoder som de andra förskollärarna inte nämner. Den ena lyfter att de arbetar med att lyfta ett begrepp/ord varje månad och arbetar flitigt med begreppet i barngruppen. Den andra lyfter att de för dialoger om vad olika saker heter på barnens språk vid till exempel matstunden och andra stunder på dagen i förskolan.

Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) lyfter lekens centrala betydelse inom förskolan. Ytterligare en aspekt som uppmärksammas är att tonvikten skall läggas på möjliggörandet av den barninitierade leken utifrån ett berikande förhållningsätt gentemot den fria leken. Denna studie handlar därmed om de utmaningar kring den fria lekens definition och möjliga utrymme. Studien utgår från den fria leken ur ett förskollärarperspektiv i relation till lärande, samt förskollärarens roll och deltagande inom barns fria lek.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar kring barnets fria lek i förhållande till lärande, samt vad som kännetecknar förskollärarens roll och deltagande inom barnets fria lek i förskolan.

Inom denna studie valdes en kvalitativ forskningsstrategi att appliceras på studiens innehåll. Tillvägagångsättet som valdes för insamling av kvalitativt datamaterial inom studien var användandet av semistrukturerade intervjuer. Informanterna i studien var bestående av sju förskollärare verksamma på förskoleavdelningar med yngre eller äldre barn.

Resultatet visar att den fria leken är av stark betydelse för barns meningsfulla lärande. Detta eftersom den fria leken uttrycks innehålla ett utforskande med möjlighet till fantasi och kreativt skapande utifrån barns engagemang och intresse. Vidare framkommer det att den fria leken kan främja lärande inom barns socioemotionella kunnande, stärka dess kognitiva kompetenser samt ge uttryck för en stärkt självkänsla. I resultatet lyfts engagemang och lyhördhet som viktiga kompetenser att som förskollärare besitta i relation till att stimulera och möjliggöra för den fria leken. Det eftersom förskollärarens roll i förhållande till den fria leken bland annat beskrivs inkluderas av att giva förutsättningar för fri lek. Det redogörs dock för att förskollärares roll kring att giva förutsättningar för fri lek kan skilja sig åt beroende på uppfattning och förhållningsätt. Resultatet visar på en variation kring valet av deltagande inom barns fria lek och redogör därtill för en fingertoppskänsla i relation till deltagandet utifrån både barns val av fri lek, miljö och konstellation av barn.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelser kring att arbeta med ekologisk hållbar utveckling i undervisning på den förskola som de arbetar. Utifrån detta syfte har vi formulerat studiens frågeställningar. Den ena frågeställningen undersöker hur förskollärare integrerar ekologisk hållbar utveckling i undervisning. Den andra undersöker hur förskollärare upplever det är att arbeta med ekologisk hållbar utveckling i deras undervisning.

Studiens syfte undersöks med utgångspunkt i den kvalitativa metoden som är baserad på den hermeneutiska forskningstraditionen. Vi valde kvalitativ metod eftersom vår intention är att undersöka förskollärares upplevelser av, och deras sätt att integrera, ekologisk hållbar utveckling i undervisning. Undersökningens datamaterial insamlades genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Studiens teoriram utgörs av den sociokulturella teorin och dess centrala begrepp den proximala utvecklingszonen samt mediering. Undersökningen genomfördes på två förskolor i Västra Götaland, där sammanlagt sex förskollärare intervjuades.

Resultatet visar att förskollärare har ett behov av att vidareutveckla sina kunskaper om ekologisk hållbar utveckling, samt att reflektera och samverka kollegialt kring detta begrepp. Sedan indikerar resultatet att förskollärare upplever att det är väsentligt att barn får möjlighet att utveckla förståelse om hållbarhet och hållbara livsstilar. Vidare visar resultatet att förskollärare skapar fragmentariska undervisningar om ekologisk hållbarhet och att förskollärare kopplar begreppet ekologisk hållbar utveckling främst till sopsortering. Sedan visar resultatet att undervisning om detta begrepp sker mest spontant och att det är väsentligt att inkludera barnens intresse och idéer i undervisningen.

Ytterligare visar resultatet att förskollärare strävar efter att lära barn att inte slösa på naturresurser och att förskollärare behöver föra vidare kunskap om ekologisk hållbar utveckling till barnen så tidigt som möjligt. Resultatet visar även att ekologisk hållbar utveckling behöver konkretiseras i undervisning. Vidare visar resultatet att förskollärare ser sin rädsla som ett hinder i arbetet med ekologisk hållbar utveckling och att förskollärare upplever att de har brist på kunskap, erfarenheter, tid, resurser och utrymme, i relation till ekologisk hållbar utveckling. Sedan visar resultatet att förskollärare är tacksamma för begreppets bredd och att begreppet kan vävas in i undervisning. Slutligen visar resultatet att barn kan få erfarenheter av ekologisk hållbar utveckling i förskolan, som de inte kan få hemma.

I denna studie har vi undersökt hur barn med särskilda behov inkluderas i förskolan, ett område som är centralt för förskolans värdegrund och pedagogiska uppdrag. Syftet med studien är att undersöka både de möjligheter och utmaningar som förskollärare möter i arbetet med inkludering av barn med särskilda behov. För att besvara studiens frågeställningar har vi använt en kvalitativ metod och genomfört intervjuer med sex förskollärare med varierad erfarenhet. Intervjumetoden valdes för att ge deltagarna möjlighet att uttrycka sig fritt, samtidigt som vi som forskare haft möjlighet att ställa relevanta följdfrågor. Resultatet visar att pedagogerna anpassar verksamheten för att säkerställa att alla barn, oavsett behov, kan delta och känna sig delaktiga utifrån sina individuella förutsättningar. Exempel på metoder och strategier som används är bildstöd, TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och uppdelning av barngruppen i mindre grupper. En god samverkan mellan pedagoger, vårdnadshavare och andra professioner skapar förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas i en trygg miljö där deras behov tillgodoses. En av de största utmaningarna som framkommer i resultatet är personalbrist samt brist på tillräcklig kunskap om hur man bäst stödjer barn med särskilda behov, vilket kan påverka kvaliteten på inkluderingen.

Förskolan har länge setts som en plats där alla barn ska få möjlighet att utvecklas och vara en del av gruppen utifrån sina olika förutsättningar. I förskolans styrdokument är inkluderingsperspektivet framträdande eftersom det tydligt framgår att alla barns behov och förutsättningar ska tillgodoses. De lyfter även att de barn som är i behov av särskilt stöd av någon anledning har rätt att få den stöttning och hjälp som de behöver för att utvecklas. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi mött många barn i behov av särskilt stöd och sett att det skapar utmaningar för förskollärare. Vi ser därmed ett behov av mer kunskap och förståelse för förskollärares arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vårt syfte med studien är därför att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer använts för att samla in det empiriska materialet. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare från olika förskolor i samma kommun. För att analysera det insamlade materialet användes en fenomenografisk analysmodell. Studiens resultat har visat att förskollärare arbetar på många olika sätt för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. Olika arbetssätt som synliggörs är hur förskollärarna arbetar för att göra miljön tillgänglig för alla barn, hur de skapar struktur och tydlighet och hur de använder olika hjälpmedel. Något som också synliggörs är betydelsen av förskollärarnas förhållningssätt för hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan. Resultatet visade även att förskollärare får stöd i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd men också att de upplevde utmaningar med detta arbete. Sammantaget visar resultatet att förskollärarna har mycket kunskap om barn i behov av särskilt stöd men att de saknar rätt förutsättningar för att kunna använda all sin kunskap i verksamheten. Vi ser därför ett behov av vidare forskning kring vilka förutsättningar förskollärare ges att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan.

Syftet med studien var att undersöka hur verksamma pedagoger hanterar, förebygger och löser konflikter mellan barn i åldrarna 1–5 år, samt framhäva vilka gemensamma och individuella strategier de använder genom kvalitativa intervjuer.

I förhållande till forskningsanknutna artiklar och kurslitteratur kan vi synliggöra, samt förklara ett teoretiskt perspektiv och med hjälp av Johan Galtungs konflikttriangel, samt ABC-teorin kunde vi lättare förstå konfliktstrukturer och strategier. Triangeln i sin tur är ett verktyg i konflikthanteringen och består av tre hörn: A hörnet (attityd), B hörnet (beteende) och C hörnet (sakfrågor).

Intervjuerna transkriberades, kodades och delades in i olika teman, samt kategoriserades för att bidra med en större uppfattning om pedagogers syn kring konflikter och deras främsta strategier för konflikthantering. Urvalet består av åtta verksamma pedagoger i åldrarna 32 till 63 år från två olika förskolor i Västra Götalands län.

Studiens resultat visar att konflikter är en daglig del av förskolemiljön och att pedagogernas kunskaper är avgörande för att skapa trygga och stabila relationer. Majoriteten av pedagogerna framhåller kommunikationens betydelse och vikten av att ge barn möjlighet att utveckla sina konflikthanteringsförmågor, samtidigt som deras egen närvaro är viktig för att stötta barnen.

Detta examensarbete handlar om många människors första möte med förskolan, det vill säga under inskolningen. En process som väcker många känslor hos både barn och vårdnadshavare. Syftet med studien är att undersöka inskolningsprocessen utifrån vårdnadshavares perspektiv. Följande frågeställningar har legat till grund för studien: Vad kännetecknar en god introduktion i förskolan enligt vårdnadshavare? Vilka utvecklingsområden finns det gällande inskolningsprocessen sett utifrån vårdnadshavares perspektiv? I studien har jag använt mig av kvalitativ metod där jag har använt semistrukturerade intervjuer för att samla in den data som är relevant för studien. Studiens respondenter är vårdnadshavare i åldern 24 till 39 år och bosatta i olika delar i mellersta Sverige. Studien visar att vårdnadshavarna upplever att förskolans pedagoger är professionella och besitter en god kunskap om mötet med barnet. Detta visas genom att pedagogerna successivt, i barnets takt, närmar sig och skapar en relation till barnet. Denna kunskap synliggörs även i bemötandet mot vårdnadshavarna och pedagogen beskrivs vara ett stöd i den påfrestande process som en inskolning kan vara. Vidare kan studiens resultat visa på utmaningar med inskolningsprocessen. Detta gäller främst den information som vårdnadshavare är i behov av inför och under inskolningen. Vårdnadshavarna uttrycker i intervjuer att de är osäkra på vad som förväntas av dem under inskolningen men även en osäkerhet kring hur verksamheten fungerar i stort.

Children encounter mathematics in preschool through both planned and spontaneous activities, where play serves as a natural basis för learning. Preschool teachers play a central role in supporting and paying attention to children’s mathematical exploration by integrating mathematics and interests to create meaningful learning situations that promote curiosity and understanding. Mathematics is not only about conveying knowledge but also about creating a positive attitude towards the subject. The purpose of this study is to investigate how preschool teachers teach mathematics. I have used a qualitative method and conducted a survey. The survey consisted of five open-ended questions and was carried out by a digital service. Four out of five contacted preschool teachers chose to participate. The study shows that preschool teachers use both planned and spontaneous activities to introduce and strengthen children’s mathematical development. Planned activities such as math jars, math stories and construction games are adapted to the children’s age and level of knowledge. These activities create stimulating learning environments where children explore quantity, size and concepts. Spontaneous activities such as counting at mealtimes or discussing shapes in play integrate mathematics into children’s everyday lives in a natural way. The role of the preschool teacher is crucial in creating learning through interaction, adapting activities to children’s needs and highlighting mathematical concepts in play and conversations. Despite the challenges of balancing the needs of different children, the study emphasizes the importance of combining concrete material with guidance and dialogue. The results also show that children actively use mathematics in their daily activities, which suggests that they are developing a deeper understanding of and application of mathematical concepts.

Inledning

Språket är en viktig del för att barn ska kunna kommunicera med personer i sin omgivning. Språket är också av stor betydelse för att barn ska kunna uttrycka sina tankar, känslor och behov. Enligt forskning inhämtar barn mycket kunskap och nytt språk från vuxna, och samspelet i kommunikationen mellan barn och vuxna är en viktig del för språkutvecklingen. Därför är det viktigt att förskollärare är så närvarande och engagerade som möjligt i processen av barns språkutveckling.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med förskolebarns språkutveckling.

Metod

Metoden som valts för denna undersökning är kvalitativ, där semistrukturerade intervjuer används som verktyg för att samla in data.

Resultat

Resultatet i undersökningen påvisar att en av de viktigaste aspekterna för barns språkutveckling är närvarande och engagerade förskollärare. Det blir tydligt i resultatdelen att kommunikationen mellan förskollärare och barn är av stor betydelse. Förskollärarna menar att samtal med barnen i olika miljöer bidrar till språkutvecklingen. I resultatet lyfts också betydelsen av att förskollärare upprepar det som barnen säger. Exempelvis upprepar förskollärare det som barnen säger i leken, men på ett korrekt sätt, och agerar som språkligt stöd. Förskollärarna använder sig även av bildstöd för att upprepa och förtydliga för barnen, samt arbetar med högläsning på olika sätt för att repetera innehållet. Denna typ av upprepning menar de gör att barnen får möjlighet att befästa nya språkkunskaper.

Inledning och syfte

Syftet med studien är att undersöka förskollärarens engagemang i barns lek. I förskollärarutbildningen tas det upp att leken ska få vara en central del av barnens vardag på förskolan. I tidigare kunskapsöversikt har det undersökts förskollärarens roll och engagemang i leken och hur det kan främja barnens utveckling. Genom kunskapsöversikten uppmärksammades ett problemområde om att förskollärarens engagemang kan påverkas av barngruppens storlek. I studien kommer vi undersöka förskollärarens engagemang i barns lek och vilka olika roller förskolläraren tar i barns lek, samt hur det påverkas av barngruppens storlek.

Metod

Studien har utgått från en semistrukturerad intervju som är en kvalitativ datasamlingsmetod. I studien deltog fem förskollärare från olika förskolor i samma kommun. Som stöd till intervjuerna användes en intervjuguide som innehöll nio kärnfrågor och en avslutningsfråga, med plats för följdfrågor.

Resultat

I resultatet anser förskollärarna att deras engagemang i barns lek är viktigt för att leken ska bli lustfylld och meningsfull. Genom sitt närvarande engagemang kan förskollärarna främja barns samspel, språk och utveckling. Resultatet belyser att förskollärarna använder sig av olika roller i leken för att stödja barnen och hjälpa till att hantera konflikter. Deltagarna anser också att de ser leken som lärande för barnen.

Resultatet visar en utmaning för förskollärarnas möjlighet att vara engagerade i barns lek, nämligen stora barngrupper. Förskollärarna i studien är enade om att ett strukturerat arbetssätt är viktigt för att kunna stödja barnen i deras lek i de större barngrupperna. Slutligen anser förskollärarna att de inte har rätt förutsättningar att vara engagerade i barns lek till följd av barngruppens storlek. Barngruppens storlek bidrar till att förskollärarnas engagemang splittras, vilket resulterar i att förskollärarens möjlighet att aktivt delta i det enskilda barnets lek minskar.

Denna undersökning handlar om förskollärares förhållningssätt till att undervisa barn genom lek. Med utgångspunkt i läroplanen för förskolan, 2018, har leken en central plats i förskolans verksamhet. Vi vill med denna undersökning lyfta fram förskollärares förhållningssätt till deltagande i barns lek, genom att ta reda på om och hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med lekresponsiv undervisning. De tre frågeställningar som ligger till grund för undersökningen är:

Hur förhåller sig förskollärare till lek, lärande och undervisning i sitt arbete med barnen? Hur förhåller sig förskollärare genom att delta i barns lek? Vilka fördelar samt utmaningar finns det med att förskollärare deltar i barns lek? För att få svar på frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genomförde intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor. Den insamlade data som vi tog del av sammanställde vi till ett resultat med olika teman: förskollärares förhållningssätt till lek, lärande och utveckling i sitt arbete med barnen, förskollärares förhållningssätt att delta i barns lek och fördelar samt utmaningar med att förskollärare deltar i barns lek. I diskussionen påtalar vi vikten av att barn lär sig tillsammans med en mer kunnig individ och fördelen med att vuxna intar en stöttande roll utifrån en sociokulturell teori och begreppet scaffolding. Vidare har vi diskuterat vuxnas deltagande och förhållningssätt i leken och hur lekresponsiv undervisning beskrivs enligt tidigare forskning och litteratur.

Resultatet visar på de fördelar och utmaningar som förskollärare ställs inför genom att delta i barns lek och huruvida vuxna ska inta en passiv eller aktiv roll i leken. Fördelen visade på att vuxna tillför ett lärande när de agerar medlekare. Utmaningen var om vuxna skulle inta en passiv eller aktiv roll i leken för att inte påverka leken negativt. Förskollärarna hade varierad syn på om vuxna tillför eller inte tillför någonting i leken beroende på vilket förhållningssätt de intog. Majoriteten av förskollärarna såg lek, lärande och undervisning som en helhet. Vår slutsats är att förskollärarnas syn på att delta och stötta i barns lek sker genom att de intar olika positioner i leken och därmed olika roller för att möjliggöra lärandet i undervisningen. Förskollärarna i undersökningen har en snarlik beskrivning om lekresponsiv undervisning men uttrycker inte det ordagrant som lekresponsiv undervisning och har inte kunskap om hur metoden fungerar.

Denna studie syftar till att analysera förskollärarens förhållningssätt under boksamtal och högläsning för att få barn delaktiga och utveckla sitt språk. Studien har genomförts som en kvalitativ studie, där jag använt mig av videoinspelningar från forskningsprojektet SATS – Stöttning av talspråksutveckling i svenska (Projektansvarig Docent Peter Andersson Lilja, Högskolan i Borås).

Resultatet av studien visar att förskollärarens förhållningssätt har stor betydelse på hur barn påverkas under boksamtal och högläsning. Dessutom har samspel, stöttning och mediering betydelse hur barn tar till sig aktiviteten, vilket resulterar i deras språkliga utveckling. Genom att undersöka frågetyper och deras inverkan på barnens interaktioner avser studien att belysa hur förskollärarens pedagogiska strategier kan främja eller hämma barns aktiva deltagande i samtalen.

Studien strävar efter att bidra till en djupare förståelse för boksamtalets och högläsningens roll i förskolan och dess betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Eftersom boksamtal och högläsning är en frekvent aktivitet i förskolan, undersöker studien även huruvida en gemensam förståelse för dessa aktiviteter uppnås, eller om fokus förloras i den aktivitet som genomförs. För att besvara dessa frågor används observation som metod, vilket möjliggör en noggrann analys av interaktionen under boksamtal och högläsning och ger möjlighet att studera sekvenser upprepade gånger. Genom en rad-för-rad-analys av observationerna strävar jag efter att få en djupare insikt i dynamiken som utspelar sig under aktiviteten.

Resultatet av denna empiriska studie visar att förskollärarna i de observerade situationerna lyckades engagera barnen. Samspelet utvecklades främst utifrån förskollärarens initiativ. Det avgörande var förskollärarens förhållningssätt att fånga barns uppmärksamhet och främja deras språkutveckling. Genom välplanerade metodiska val kan förskollärare skapa möjligheter att interagera med alla barn i förskolan.

Inledning och syfte

Sverige är ett mångspråkigt samhälle där upp till 150 olika språk talas, vilket återspeglas i förskolans vardag där pedagoger möter barn med varierande språkliga och kulturella bakgrunder. Detta innebär ett väsentligt ansvar för förskolan att utforma lärmiljöer som stödjer och stärker barnens flerspråkiga utveckling. Enligt Lpfö18 (Skolverket, 2018, s. 9) ska barn med ett annat modersmål än svenska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Detta arbete lägger grunden för ett inkluderande och jämlikt samhälle där barn från olika bakgrunder får likvärdiga möjligheter att utvecklas.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers resonemang kring arbetet med flerspråkighet i förskolan, med fokus på modersmåls- och andraspråksutveckling.

Metod

För att besvara studiens syfte användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna fokuserade på informanternas erfarenheter och beskrivningar av de arbetssätt som används för att främja barnens språkutveckling, med betoning på modersmålet. En intervjuguide med 15 öppna frågor låg till grund, och kompletterades med följdfrågor anpassade efter varje intervjutillfälle.

Resultat

Sammanfattningsvis visar resultatet att arbetet med flerspråkighet i förskolan är betydelsefullt för barns språkutveckling, både i modersmålet och i andraspråket. Pedagogerna använder verktyg som böcker, bilder, drama, musik och digitala resurser för att stärka språkutvecklingen och främja språklig mångfald. Genom bildstöd, TAKK och samarbete med vårdnadshavare skapas en miljö där både modersmålet och det svenska språket utvecklas parallellt. Flerspråkighet ses som en tillgång, och ett positivt förhållningssätt lyfts fram som en avgörande aspekt – trots de utmaningar som kan finnas. Arbetet gynnar både barnens lärande och samhällets utveckling.

Studien handlar om digitala verktygs roll i förskolan och hur det kan användas som ett språkutvecklande verktyg. Tidigare forskning visar att förutsättningar saknas vid användandet av digitala verktyg och den digitala kompetensen inte är enhetlig inom förskoleverksamheten. Regeringen vill dock gå från skärm till pärm och minska användandet av digitala verktyg och dess mål som återfinns läroplanen för förskolan, Lpfö 18.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om digitala verktyg i förskolan.

• Vilka möjligheter och utmaningar finns med digitala verktyg i förskolan?
• Hur används digitala verktyg som stöd för språkutveckling i förskolan?

Metod

Vi har valt kvalitativ intervju som metod i denna studie, där vi genomfört semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare på fem olika förskolor. Intervjuarna har spelats in med mikrofon och den insamlade data har transkriberats och kategoriserats i tre olika teman.

Resultat

Vi sammanställde resultatet utefter en utvecklingsekologisk teori där vi kunde se förskollärares kompetenser kring digitala verktyg och språkutveckling. Resultatet visar att det saknas information på makronivå för hur förskolor kan erbjuda en digital och språkutvecklande undervisning. Förskollärares erfarenheter och kompetenser är avgörande för hur undervisning ska tillämpas för barnen. Men respondenterna är positiva till de möjligheter som digitala verktyg erbjuder när de används i samband med språkutveckling och flerspråkighet i förskolan.

Inledning

Under det senaste decenniet har hållbar utveckling blivit ett aktuellt och omdebatterat ämne. Begreppet innefattar tre dimensioner: ekologisk-, ekonomisk- och social hållbarhet. Det föreliggande examensarbetet fokuserar på den sociala dimensionen i förhållande till förskolan, som tidigare forskning menar är ett mindre bearbetat område än den ekologiska dimensionen. Barn ses som viktiga aktörer i samhällets utveckling och behöver därför rustas med kunskaper och värderingar som bidrar till en hållbar framtid.

Syfte

Studien syftar till att bidra till en djupare förståelse och bredare kunskap kring social hållbarhet i förskolans kontext. Således kan studien bidra till att täcka den kunskapslucka som identifierats i tidigare forskning. Till studien har följande forskningsfrågor formulerats: Hur resonerar förskollärare kring begreppet social hållbarhet i förskolans kontext? Hur integrerar förskollärare social hållbarhet i sin undervisning?

Metod

För att kunna synliggöra förskollärares resonemang har vi tillämpat kvalitativ metod, där datainsamlingen har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från fyra olika förskolor i västra Sverige.

Resultat

Studiens resultat visar att social hållbarhet är ett mångfacetterat begrepp som beskrivs på ett varierat sätt. De aspekter som varit mest framträdande i förskollärarnas beskrivningar är: relationer, trygghet, barns rättigheter, demokrati, delaktighet, inflytande, normer, värden, hälsa och välbefinnande. I studien framkommer det att social hållbarhet är den dimension inom hållbar utveckling som får störst fokus i undervisningen, trots att förskollärarna menar att de saknar kunskap kring begreppet. Vi ser att förskollärare integrerar två primära undervisningsområden i förhållande till social hållbarhet: relationer och demokrati. Förskollärarna i studien framhåller även sitt eget förhållningssätt som betydelsefullt i arbetet för och med social hållbarhet, där de betonar vikten av att vara närvarande och utforska tillsammans med barnen.

Detta examensarbete är en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med verksamma pedagoger i förskolan. Syftet med studien är att belysa hur pedagoger arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling på sex förskolor i två kommuner i södra Sverige. Utifrån detta syfte har följande frågeställning ställts: Hur beskriver pedagogerna sitt arbete för att stötta flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan?

I ett samhälle som präglas av mångfald, där många förskolor har barn från olika språkliga och kulturella bakgrunder, är detta ämne både aktuellt och betydelsefullt. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med sex stycken pedagoger som delade sina erfarenheter och arbetssätt för att stödja och stimulera flerspråkiga barns språkutveckling. Teorin vi utgick från i denna studie är Vygotskijs sociokulturella teori med centrala begrepp såsom mediering, scaffolding och den proximala utvecklingszonen.

Resultatet av studien visade att pedagogerna i intervjuerna har liknande metoder för att arbeta med att främja flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Pedagogerna beskrev bland annat att det är viktigt att vara en närvarande pedagog och att ha samtal med barnen genom att sätta ord på allt de gör och ser. Pedagogerna lyfte dessutom fram att ha ett bra samarbete med barnens vårdnadshavare som något viktigt och de fick dessutom beskriva vilka möjligheter de har till kompetensutveckling. I intervjuerna fick de även besvara om det finns tillgång till resurser på respektive avdelning. Avslutningsvis beskrev pedagogerna de vanligaste arbetsmetoder som de tar hjälp av och det är exempelvis bildstöd, polyglutt och TAKK.

Användandet av TAKK och GAKK i relation till barns ordförråd och ordförståelse. Det sociokulturella perspektivet är den teoretiska utgångspunkten för denna studie, eftersom lärande och språkutveckling sker i ett samspel mellan individer i förskolan.

I följande arbete presenteras åtta yrkesverksamma förskollärares uppfattningar och erfarenheter av TAKK och GAKK. Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer och är genomförda med förskollärare som arbetar i två olika kommuner.

Resultatet visar att samtliga förskollärare som deltar i studien ser TAKK och GAKK som gynnsamma i arbetet med barns språkutveckling på förskolan. Förskollärarna ser verktygen som ett medel för kommunikation men även en bidragande faktor för inkludering. Vidare synliggör resultatet att förskollärarna anser att TAKK och GAKK är gynnsam för alla barn i förskolan oavsett förutsättningar men att användningen kan se olika ut beroende på barns intressen och behov.

I flera publikationer beskrivs dialogisk högläsning och frågors positiva effekter på barns deltagande, vokabulär och ordförståelse (Svensson 2009, Alatalo 2021, Sjöberg 2018). Skolverket lyfter i förskolans läroplan, Lpfö 18, hur “Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter” (Skolverket 2018). Det är med hjälp av öppna frågor och samtal kring en bok som barn får möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor samt får hjälp att reflektera och fördjupa sina tankar (Hargie 2017, Larsson 2019).

Syftet med följande studie är att med hjälp av kvalitativa videoobservationer redogöra för vilken typ av frågor pedagoger ställer till barn vid olika högläsningsaktiviteter, samt i vilken utsträckning bokens innehåll bearbetas i frågorna. Observationerna sker inom ramen för det pågående forskningsprojektet Stöttning av talspråksutveckling i svenska. Explicit och implicit instruktion för utvecklingen av narrativa förmågor hos förskolebarn och har genomförts utifrån ett sociokulturellt perspektiv.

Studiens resultat visar att det ställs gott om frågor vid de olika läsaktiviteterna, det framgår däremot hur andelen slutna frågor är betydligt fler än de öppna frågorna. När det kommer till berättelsestrukturen och vilket innehåll som frågorna bearbetar tydliggörs det att frågorna i stor utsträckning förhåller sig till böckernas innehåll och följer berättelsens uppbyggnad.

Studien, med en svensk kontext som utgångspunkt, handlar om det nutida genusarbetet i förskolan och hur arbetet i jämförelse med tidigare forskning eventuellt utvecklats.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver och reflekterar kring förskolans genusarbete. För att besvara detta syfte har följande frågeställningar ställts: Hur diskuterar förskollärare sina tankar om genusarbetet? Hur beskriver förskollärare sitt genusarbete vid undervisning och fri lek?

Metoden som vi använt oss av för att få fördjupade svar är en kvalitativ metod med en standardiserad intervjuguide. De deltagande informanterna är alla inom förskollärarprofessionen och består av 9 förskollärare verksamma på 3 olika förskolor i södra Sverige.

Resultatet visar på att genusarbetet skiljer sig åt inom de deltagande förskolorna. Faktorer som miljö och material vidrörs, då med både neutraliserande eller förstärkande effekt. Den miljö eller de lekar barnen väljer styrs i olika grader av förskollärare för att motverka könsstereotypa förväntningar.

Official health data are not only central to public governance and research, but subject of increasing public interest. This became particularly evident during the COVID-19 pandemic, in Sweden epitomised by weekly government agency broadcasts presenting data on infected, hospitalised, and deceased. Health registry data, however, are produced under slow and standardised control. Things unforeseen or beyond established health care classifications and procedures become excluded or marginalised. Associated biases of the ‘epistemic infrastructures’ of the pandemic (cf. Bauer, 2021) concern, e.g., ethnic communities, but also those infected that developed long-term debilitating Post-Acute COVID-19 Syndrome (PACS). A dedicated ICD-10-CM diagnosis code was not deployed until more than two years after the first notification of PACS-presenting patients at US hospitals (Pfaff et al., 2022), and its value for valid data production still remains contested. Patients in today’s datafied societies demand influence over what is considered relevant data (Dhruva et al., 2020). Consequently, PACS sufferers have not passively accepted the data gaps, but engaged in numerous counterdata activities; i.e. deliberate creation or repurposing of data to contest dominant narratives or highlight overlooked issues (Olojo,2024). This presentation uses a sociotechnical assemblage (Kitchin & Lauriault, 2014) and data journeys approach (Bates et al., 2016) to explore the politics and power aspects of PACS counterdata as dynamically shaped across contexts, actors, and systems. The analysis is based on observations, international co-research experiences, and 600+ questionnaire responses from Swedish PACS sufferers. In conclusion, potential societal and individual risks and benefits of PACS-related counterdata activities are presented.

Böcker kan, i den bästa av världar, göra så att människor möter andra perspektiv,nya idéer och får ta del av ny kunskap, samtidigt som de hjälper läsaren utvecklasitt språk. Allt detta är viktiga delar för att delta i ett demokratiskt samhälle. Detär sannolikt därför larm om en pågående läskris väcker både intresse och starkakänslor. Den nationella SOM-undersökningen visar att 19 procent av den svenskabefolkningen inte läste en enda bok under 2024. Men vem är det som inte läser? Vinoterar här bland annat att det finns en stor könsmässig skillnad i läsvanor; fortsattär det fler kvinnor och färre män som läser böcker i alla format samt läser högt förbarn. Utbildningsnivå och boendeort spelar också in. De som är läsare får oftastboktips av familjemedlemmar, vänner eller kollegor, vilket visar på vikten av densociala kontexten för att forma identiteten som läsare.

Introduction. This short paper reflects on the history of Information Research fromthe perspective of the Swedish School of Library and Information Science at theUniversity of Borås (Sweden), which was entrusted with the journal’s sustainablecontinuation by its founder Tom Wilson in 2016.Method. A short, informal survey among the authors was used to gather valuableinsights from current and former colleagues at the Swedish School of Library andInformation Science who all contributed to the journal in some form or other, andto compile a chronology of significant events for the journal and its current homebase.Conclusion. After thirty years, Information Research remains a key publicationvenue in the field – not least because of its founder’s trailblazing dedication to OpenAccess publishing avant la lettre. The Swedish School of Library and InformationScience is proud to look back on its involvement in the journal over the years, andremains dedicated to ensuring that it continues to offer a sustainable home forinformation research in the future.

Bibliotekens samhällsrelevans är obestridlig i ett demokratiskt samhälle med fri ochöppen tillgång till information. I tider av oro och kris vänder sig många till bibliotekenför tillgång till tillförlitlig information. Det är följaktligen relevant att studera förtroen-det för en så viktig samhällsinstitution. 2024 års nationella SOM-undersökning visarnågot ökat förtroende för biblioteken jämfört med föregående år, men det är främstIngen uppfattning som ökat. Det finns en koppling mellan förtroende för bibliotekoch hur ofta man besöker och använder bibliotekets resurser. Därför undersökervi hur många och vem som besöker bibliotek och deltar i olika aktiviteter. De sombesöker bibliotek ofta har ökat något och är nu på samma nivå som före pandemin.16–49 åringar är fortsatt de som besöker biblioteken mest. Vi kan också konstateraatt personer som besöker bibliotek tar del av andra kulturaktiviteter såsom teater,bio och besöker museum.

The limitations of traditional non-absorbable implants, such as high immune rejection rates and insufficient osteoinductive properties, have driven the search for alternative strategies to improve bone regeneration. This study explores the synthesis of nanosized β-carbonated hydroxyapatite (β-CHA) derived from eggshell waste and its coating onto 3D bioabsorbable poly (lactic acid) (PLA) textile scaffolds, fabricated using weft-knitting techniques for bone regeneration applications. The β-CHA integration within the scaffolds was analysed through Fourier Transform Infrared (FTIR) spectroscopy, Scanning Electron Microscopy (SEM), microscopic imaging, water contact angle measurements, pH monitoring, and alizarin red staining. Results confirmed that the precipitation method effectively produces β-CHA particles, achieving a stable pH range of 6.8 to 7, suitable for biological compatibility. The study further emphasizes the critical role of pore interconnectivity and macroporosity in scaffold design, validating knitting as a viable textile technique for creating tailored, structurally robust scaffolds. These findings highlight the potential of repurposing food waste, particularly eggshells, in combination with textile manufacturing to develop active scaffolds that support enhanced bone tissue engineering outcomes. 

This thesis examines the portrayal of librarians in contemporary films, with a particular focus on stereotypical representations. Through a qualitative analysis of 13 films produced between 2000 and 2023, 20 librarian characters are studied. The aim is to explore their appearance and lives, and to investigate whether older stereotypes, such as the traditional “old maid - librarian,” still persist in today’s films. The results show that while some progress has been made in how librarians are portrayed, many of the old stereotypes remain, influencing the public’s perception of the profession. The thesis also highlights how these cinematic representations can impact the profession’s status and self-image, particularly in a field dominated by women. This analysis contributes to a deeper understanding of how media representations can reinforce or challenge existing professional stereotypes.

In an era where digital communication shapes societal discourse, understanding the nuances of modes of communication on social media platforms is an important aspect of Library and Information Science. This is because vast numbers of people now find their news and information chiefly through social media and because the role of libraries is changing from custodians of knowledge to champions of media and information literacy as part of the neoliberal responsibilisation movement. As the coded languages and means of expression used on various platforms—intended to evade censorship or moderation and collectively referred to as “algospeak”—encroach into the mainstream, this research seeks to establish the current state of academic knowledge in the field. A semi-systematic meta-narrative literature review of several relevant databases forms the basis of the study. This approach was chosen to achieve the most thorough, transparent and replicable sweep of the relevant literature which an initial informal search had revealed to be spread across a variety of disciplines. It also provides the basis for a preliminary study investigating the feasibility of using the open-source text mining software package Orange to identify algospeak “in the wild."

Introduction. Literature on people’s dealings with information sometimes suggeststhat the concepts of information behaviour and information practice are interchangeable. These concepts are often used without theoretical underpinning.This contribution presents an in-depth examination of the concept of informationpractice in relation to theoretical contributions within the information behaviourliterature.

Method. This conceptual paper critically examines the theoretical foundations oftwo central concepts by exploring existing information research and literature onsocial science theory. It aims to unpack the intellectual roots from which these concepts have emerged.

Analysis. Based on an established distinction between theories of action andtheories of practice, a fine-grained comparison of theoretical differences betweeninformation behaviour and information practice research is presented.

Results. Contributions based on the concept of information behaviour areanthropocentric in nature, psychologically oriented, and portray dealings withinformation as planned behaviour grounded in individual choice. The informationpractice literature leans towards a posthumanist perspective through its focus onmateriality and distributed agency.

Conclusion. Theories and concepts are ambiguous phenomena that can be imbuedwith different meanings by different authors. This does not necessarily pose aproblem if authors strive to clearly explain their theoretical premises and what theymean by the central concepts they use.

Läsning som samhällsfenomen tillskrivs en mängd olika sociala effekter. Idag är föreställningarna om dessa effekter övervägande positiva medan det historiskt har funnits minst lika många idéer om läsandets negativa effekter; rädslor för läsandets potentiella skadeverkan har legat till grund för censur och andra former av stävjande åtgärder genom historien. En röd tråd i idéerna om vad läsning gör med människan är synen på den transformativa kraften. Läsning tillskrivs en förmåga att omdana både individer och samhällen och av den anledningen är det en aktivitet som genomkorsas av många intressen och maktviljor – inte bara i statens regi utan också i civilsamhället där olika ideella grupper organiserat sig kring läsandet. I dessa har aktiviteten använts för att på olika vis forma människor och därmed har läsning verkat som ett medel för medborgarfostran. En sådan grupp, Svenska riksförbundet för sedlig kultur, studeras i denna avhandling. Riksförbundet skapades under det tidiga 1900-talet i en tid präglad av debatter med såväl litterära som socialpolitiska inslag. Organisationen valde ut läsning som instrument för att uppfostra det svenska folket att stå emot modernitetens nya, farliga idéer vilka stred med deras egna konservativa och nationalistiska värderingar.  I en läshistoriskt orienterad maktanalys undersöks Riksförbundets medborgarfostran genom det egna medlemsorganet och ett mindre arkivmaterial. Ett styrningsrationellt perspektiv inklusive ett analysverktyg som isolerar fyra av styrandets dimensioner – synliggöranden, kunskaper, tekniker och subjekt – begagnas i avhandlingen. Analysen visar hur Riksförbundets retorik kring läsning och dess omkringliggande strukturer kan förstås som ett sätt att, ur deras perspektiv, skapa den goda människan och därmed också det goda samhället. 

The purpose of this thesis is to investigate factors that influence the implementation of AI, particularly related to image recognition in SMEs. An inductive approach was used where the data collected was through observations, documentation, meetings and physical artefacts. This provided context about the company's ambitions and goals but also detailed and rich information about their processes that they want to streamline. The theoretical framework formed the basis of factors to consider when implementing AI and these were always related to SMEs' limitations and opportunities. This was also done in the image recognition process but linked more with the empirical data to ground and highlight theoretical assumptions in a realistic scenario.

The results of this study contribute theoretically by developing a framework for understanding AI implementation in SMEs. In practice, it provides guidelines for Jensen - Group and other SMEs that want to explore AI implementation with image recognition to achieve their business goals. The results suggest that although AI implementation in SMEs like Jensen -Group brings considerable benefits in terms of operational efficiency, cost savings and customer experience, but also challenges related to financial costs, competence, laws and regulations. Effective strategies and a thorough understanding of these aspects are critical to successful AI integration in SMEs.